verb krävde krävt, pres. kräver
kräv·er1framföra som sitt krav
komm.JFRcohyponymfordra 1cohyponymbe 1cohyponymbegära 1
kräva sin rättvakterna krävde att få se legitimationhon krävde en ursäkt av honomhan krävde en förklaringfacket krävde genomsnittligt fyraprocentiga lönepåslag○äv. om icke-levande företeelseframtvinga
situationen kräver snabba åtgärdertjänsten kräver körkortman får inte använda större våld än nöden kräver○spec. i fråga om människolivolyckan krävde tre dödsofferkräva ngt/att+V/SATSsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kräfia; nära besl. med krav
2ibl. med partikelnigen
uppmana (ngn) att lämna tillbaka
utlånade pengar el. utlånat föremål
ekon.komm.JFRcohyponymfordra 1
hon krävde honom på pengarnakräva igen en lånad bok○äv. bildligthon krävde honom på en ursäktkräva ngn på ngt, kräva (igen) ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:krävande;
krav
2krä`va
substantiv ~n krävor
kräv·an●säckliknande utvidgning av matstrupen hos fåglar
anv. för lagring el. bearbetning av födan
zool.fylla krävansedan ca 1500 (i sammansättn. hönsa-)Sex ekonomiska traktaterfornsv. kräva; spec. svenskt ord av oklart urspr.; jfr dock äldre da. krave ’kräva; krage’