Svensk ordbok 2009, webbversion

1krä`va verb krävde krävt, pres. kräver kräv·er1fram­föra som sitt krav komm.JFRcohyponymfordra 1cohyponymbe 1cohyponymbegära 1 kräva sin rättvakterna krävde att få se legitimationhon krävde en ur­säkt av honomhan krävde en förklaringfacket krävde genom­snittligt fyra­procentiga löne­påslagäv. om icke-levande före­teelsefram­tvinga situationen kräver snabba åt­gärdertjänsten kräver kör­kortman får inte an­vända större våld än nöden kräverspec. i fråga om människo­livo­lyckan krävde tre döds­offerkräva ngt/att+V/SATSsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kräfia; nära besl. med krav 2ibl. med partikelnigen upp­mana (ngn) att lämna till­baka ut­lånade pengar el. ut­lånat före­mål ekon.komm.JFRcohyponymfordra 1 hon krävde honom på pengarnakräva i­gen en lånad bokäv. bildligthon krävde honom på en ur­säktkräva ngn på ngt, kräva (igen) ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:krävande; krav
2krä`va substantiv ~n krävor kräv·ansäck­liknande ut­vidgning av mat­strupen hos fåglar anv. för lagring el. bearbetning av födan zool.fylla krävansedan ca 1500 (i sammansättn. hönsa-)Sex ekonomiska traktaterfornsv. kräva; spec. svenskt ord av o­klart urspr.; jfr dock äldre da. krave ’kräva; krage’