verb krånglade krånglat
krångl·ar●få (ngt) att bli onödigt besvärligt eller tidsödande
komm.JFRcohyponymstrulacohyponymtrassla
han ska alltid krångla till det för sigdet är egentligen enkelt men läroboken krånglar till detkrångla till ngtsedan 1807Subst.:vbid1-886264tillkrånglande,
vbid2-886264tillkrångling