Svensk ordbok 2009, webbversion

1krås substantiv ~et krås·etätliga in­älvor i fågel kokk.gåskråsförr äv. om ätliga in­älvor i bl.a. fisk och kalvsmörja kråsetäta mycket och gotthon firade sin examen med att smörja kråset på stadens finaste restaurang sedan 1506inventarieförteckning på Stäkeholm i Småland (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. (gaase)kraas ’(gås)krås’; trol. av lågty. kros ’in­älvor i gås’; besl. med krusa
2krås substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en krås·etveckad remsa av tyg eller spets runt hals­linning, ärm e.d. kläd.JFRcohyponymrysch kråsbluskråsbröstadkråsskjortahalskråsvitt krås om halsenen husa med spetsförkläde och krås i håretsedan 1769efter ty. Krause med samma betydelse, till kraus ’krusig’; jfr krusa