substantiv ~en ~ar
krök·en1(kraftig) sväng eller kurva
trafik.JFRcohyponym1bukt 2cohyponymbåge 1cohyponym1böjcohyponymkrok 1
en skarp krökden gamla vägen har många farliga krökarfloden gör en krök åt norr strax söder om staden○ofta bildligt i uttryck för att ngt är närahan är säker på att hans första seger väntar just bakom krökenen krök (ngnstans)sedan 1860till 1kröka
2sup
vard.kokk.○äv.i best. f. sing.
sprit
spola kröken!sedan 1910se 2kröka