substantiv ~n krakar
krak·en1beklagansvärd person
psykol.yrk.zool.JFRcohyponymstackare
stackars krakeen feg krake○äv. om mager och utarbetad hästhästkrakesedan 1842bildlig anv. av krake ’stör; torr trädgren’; besl. med krok
2stör med gröda (särskilt hö) som är upphängd (på en tvärslå) för torkning
jordbr.krakstörsedan 1665