Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kramp·en●okontrollerad (häftig) muskelsammandragning
med.krampanfallkrampryckningkärlkrampmuskelkrampstelkrampkramp i vadenmusklerna knöt ihop sig i kramp○äv. med tonvikt på smärtupplevelse el. psykologisk hämningskrivkramphan kände en kramp i bröstetkramp (i ngt)sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. kramp, krampe; av lågty. krampe med samma betydelse; besl. med krampa, 1krum, krympa, krämpa