Svensk ordbok 2009, webbversion

kramp substantiv ~en ~er kramp·eno­kontrollerad (häftig) muskelsammandragning med.krampanfallkrampryckningkärlkrampmuskelkrampstelkrampkramp i vadenmusklerna knöt i­hop sig i krampäv. med ton­vikt på smärtupplevelse el. psykologisk hämningskrivkramphan kände en kramp i bröstetkramp (i ngt)sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. kramp, krampe; av lågty. krampe med samma betydelse; besl. med krampa, 1krum, krympa, krämpa