substantiv ~n krampor
kramp·an●liten, U-formad järn- eller stålbygel med spetsiga skänklar
anv. som fäste för ngt
tekn.sedan 1502Stockholms Stads Skottebok 1501–1510fornsv. krampe; av lågty. krampe ’hake’; besl. med kramp
2kram`pa
verb ~de ~t
kramp·ar●plågas av kramp
med.benen krampade så att han knappt kunde ståkrampasedan åtm. början av 1980-taletSubst.:vbid1-886127krampande,
vbid2-886127krampning;
kramp