Svensk ordbok 2009, webbversion

kre`atur substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kre·at·ur·et1större hus­djur särsk. om nöt­boskap zool.JFRcohyponymfä 1 kreatursavelkreatursbeståndkreatursfoderkreatursskötselkreatursuppfödningnötkreaturut­fodra kreaturenkreaturen var hårt an­satta av flugor○äv. bildligt om person betraktad som ngns o­självständiga redskap e.d.ned­sätt.sedan 1653fornsv. kreatur ’skapelse; varelse’; av lat. creatu´ra ’skapelse’, till crea´re ’alstra, fram­bringa’; jfr kreera, kritter 2(skapad) varelse bibl., åld.biol.sedan ca 1385KlosterläsningDiktaturens kreatur.Olof Palmes karakteristik av det kommunistiska ledarskiktet i Tjeckoslovakien i ett tal 1975