substantiv ~en ~er
kred·it·en●anstånd med betalning vid köp av vara eller tjänst
som ges om förtroende el. säkerhet finns, efter mer el. mindre strikta regler
ekon.JFRcohyponymavbetalning
kreditprövningbyggkreditcheckkreditutlandskreditkortfristig kreditbevilja kreditde köpte möblerna på kredit○ibl. äv. konkret om ekonomisk tillgång som får disponeras mot räntekostnaderSYN.synonymlån
de tog upp krediter för att finansiera investeringarnaen belastning för företaget är de dyra utländska krediterna○äv.förtroende som ger möjlighet till köp utan omedelbar betalning
han har kredit i affärenlandet har försvagat sin internationella kredit(på) kreditsedan 1617av fra. crédit, ita. credito ’förtroende; kredit’; till lat. cre´dere ’tro; anförtro’; jfr ackreditera
2kre´dit
substantiv,
ingen böjning, neutr.
kred·it●inkomst- eller tillgodohavandedel av ngns räkenskaper
bokför.ekon.MOTSATSantonymdebet
kreditpostkreditsidafå debet och kredit att gå ihop○äv. om högersidan i räkenskapsbokföra ngt under kreditsedan 1674av lat. cre´dit ’han anförtror’, till cre´dere ’tro; anförtro’; jfr 1kredit
3kred´it
el.
cred´itcred´it
substantiv,
ingen böjning
kred·it, cred·it●uppskattning och erkännande
allmän värderingdet var NN som ställde upp mest och det ska han ha kredit försedan 1983av eng. credit med samma betydelse