Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å´l]
substantiv ~en ~er
kre·ol·en●(manlig) ättling till fransman, spanjor eller portugis
i Latinamerika
land.yrk.sedan 1757via fra. av spa. criollo ’infödd; kreol’, till criar ’uppföda’; av lat. crea´re, se kreera
[-å´l]
substantiv,
ingen böjning
kre·ol●kreolspråk
språkvet.(på) kreolsedan åtm. 1994se 1kreol