Svensk ordbok 2009, webbversion

1kreol [´l] substantiv ~en ~er kre·ol·en(manlig) ättling till frans­man, spanjor eller portugis i Latin­amerika land.yrk.sedan 1757via fra. av spa. criollo ’in­född; kreol’, till criar ’upp­föda’; av lat. crea´re, se kreera
2kreol [´l] substantiv, ingen böjning kre·olkreol­språk språkvet.(på) kreolsedan åtm. 1994se 1kreol