verb ~de ~t
krep·er·ar●dö
åld.Noll○numera vanligen som överdrifthon var nära att krepera av ilskakrepera (av ngt)sedan 1680av ty. krepieren ’brista; explodera’; av lat. crepa´re ’slamra; braka; brista’; jfr diskrepans, krevera
Subst.:vbid1-217428kreperande,
vbid2-217428krepering