Svensk ordbok 2009, webbversion

krets substantiv ~en ~ar krets·en1mer eller mindre cirkel­formig (tänkt) linje längs vilken ngt rör sig el. finns ut­placerat form.kretsgångkretsloppljuskretså­hörarna satt i en krets runt talaren(i) en krets (omkring/runt ngn/ngt)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. krez; germ. ord, urspr. ’in­ristad linje’; till kreta 2ofta plur. grupp personer som i ngt av­seende bildar en enhet vanligen i de högre samhälls­skikten admin.sociol.yrk.affärskretsarbekantskapskretsfamiljekretskonstnärskretsarkundkretsden inre kretsen i partiethan rör sig i finare kretsar○spec.under­avdelning in­om organisation valkretsen krets (av ngra) (kring ngn), en krets (ngra) (kring ngn)i vida kretsarbland många människor​ golf har i dag spritt sig i vida kretsar sedan 17323(sluten) ledning för elektricitet eltekn.kretskortströmkretsintegrerad kretselektronisk ström­krets med flera in­gående komponenter (transistorer, dioder, kondensatorer), fram­ställd i en enda process​ integrerade kretsar till­verkas till 99 % i kisel tryckt kretselektronisk kopplingskrets fram­ställd genom ett tryckliknande förfarande på en plattasedan 1924