substantiv ~n kringlor
kringl·an●ett finare bakverk i form av en dubbel båge vars ändar korsar varandra och bildar öglor
form.kokk.sockerkringlavetekringla○äv. om (andra föremål med) liknande formha kringlor i hårethan lade repet i en kringlasedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. kringla ’ring; krets; kringla’, diminutivbildn. till kring, se 1kring