verb kringrände kringränt, pres. kringränner
kring|ränn·er●vanligen perf. part.
omringa
fientlig styrka el. fientligt område
mil.SYN.synonymomfatta 3
armén var kringränd och isolerad långt inne i fientligt territoriumkringränna ngtsedan 1640Subst.:vbid1-218093kringrännande,
vbid2-218093kringränning