Svensk ordbok 2009, webbversion

kristall´ substantiv ~en ~er krist·all·en1fast materialtyp med plana ytor som atomerna bildar ett regel­bundet, tre­dimensionellt mönster i kem.mineral.kristallbildningiskristallsaltkristallbilda kristallerav­sätta kristaller○äv. om mot­svarande före­mål, särsk. om ädel­sten o.d.bergkristallsedan 1385Klosterläsningfornsv. kristal, krystal; av grek. krys´tallos ’is; berg­kristall’, till kry´os ’köld’; besl. med rysa 2slipat glas av hög kvalitet som bryter ljus som en kristall optik.kristallkronakristallskålprydnads­föremål i kristallklar som kristallseklar 1 sedan 1734Kristallen den fina som solen månd skina, som stjärnorna blänka i skyn.Svensk folkvisa, ibl. kallad Dalvisan (tryckt 1839)