[kråk´]
substantiv ~en ~ar
krock·en●häftig sammanstötning mellan fordon
vanligen med skador som följd
trafik.JFRcohyponymkollision
krockskadafrontalkrockhalkkrockseriekrocken svår krocken krock mellan motorcykel och lastbil○äv. bildligtkanalkrocken praktfull krock: underhållningsprogram i båda tv-kanalernaen krock (mellan ngra), en krock (med ngn/ngt)sedan 1929till krocka