Svensk ordbok 2009, webbversion

kro`kig adjektiv ~t krok·ig●krökt på ett el. flera ställen, ofta o­önskat admin.form.MOTSATSantonymrak 1 krokiga gränderen krokig stigkrokiga spikarkrokiga träd­stammarhänga i krokig armhan har blivit krokig i ryggen○äv. bildligttill­trasslad, o­klar ett krokigt resonemangsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. krokotter