Svensk ordbok 2009, webbversion
krom
[krå´m]
substantiv ~et el. ~en
krom·etCr●en silvervit, hård metall som tillhör halogenerna
anv. som överdrag på stål och i legeringar
ämne.kromoxidkromstålförkromaen limousine som glänste av kromsedan 1803av grek. khro´ma ’färg’; jfr kromatisk, monokrom, polykrom