[kråp`-]
substantiv ~en ~ar
kropp|ås·en●stock i takkonstruktionen i ryggåsstuga, som vilar ytterst på gavelspetsarna
arkit.byggn.tekn.sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. kroppas; till sv. dial. kropp ’den översta delen av ett tak’, trol. samma ord som kropp, och ås i bet. ’bjälke’