SAOLhist

kropp

[kråp´] substantiv ~en ~ar kropp·en1(levande eller död) organism i gestalt av människa eller djur om bål, huvud och lemmar el. om viss del, särsk. bålen anat.med.zool.bakkroppframkroppmellankroppunderkroppöverkroppha en tung kropphon darrade i hela kroppenhon var stel i hela kroppenhan hade ont både i huvudet och kroppen○ibl. med innebörd av att motsvarande person är dödkropparna kastades i en grop○spec. med tonvikt på organismens yttre, dess utseende, byggnad e.d.gestalt, stofthydda kroppshyddaboxarens välbyggda kropptigerns smidiga kropp○spec. äv. med tonvikt på organismen som materiell i mots. till själenen sund själ i en sund kroppvara frisk till kropp och själ○äv. oegentligt om organismen som säte för andliga egenskaperi vissa uttryck ha oro i kroppenha heder i kroppenen konstig kropp○äv. bildligt, spec. om liknande organismer el. huvuddelar (av ett föremål)astralkroppdockkroppfartygskroppfiolkroppflygplanskropphuskroppsvampkroppalgens kropptornets kropp○spec. äv. om abstrakt företeelse som tänks ha eget livsamhällskropp○ibl. äv.fyllighet och styrka hos vin ○äv. i vissa förstärkande uttryck (äv. bildligt)han var blöt in på bara kroppenen satir där NN kläs av in på bara kroppenKristi kroppden kristna församlingenmed kropp och själhelhjärtat hon ägnar sig åt skrivandet med kropp och själ sälja sin kroppprostituera sig hon var tvungen att sälja sin kropp för att barnen skulle få mat ta kroppta konkret gestalt tiden tar kropp i hennes målningar utan en tråd på kroppensetråd över min döda kropp! det ska jag bekämpa så långt jag förmår!vard. någon plastgran blir det inte, nej, över min döda kropp! sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. kropper ’kropp; bål’; av omdiskuterat urspr.; trol. är grundbet. ’runt föremål’ 2ofta i sammansättn. materiellt föremål eller ämne särsk. fys.fys.tekn.himlakroppen kropps materiemängd eller massafasta kroppar som stenar○spec. äv. anat.i sammansättn. ämne eller cell antikroppblodkroppsädeskropp○spec. äv. tekn.i sammansättn. flytkroppglödkropplyskropp○ibl. äv. om utskjutande el. bärande del, bjälke e.d.kroppåsförkroppningstel kroppkropp som inte deformeras av yttre krafterfys.sedan 1734