Svensk ordbok 2009, webbversion

kryck`a substantiv ~n kryckor kryck·an1typ av käpp med stöd för armen så att man kan stödja sig tungt på den med.gå med kryckahon linkar om­kring på kryckor efter skid­semestern○ngn gång bildligt om andligt stödreligionen blev hans ålderdoms kryckagå på kryckorfungera dåligt​ hjälp­arbetet gick på kryckor i den orkandrabbade regionen sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. krykia ’krökt stav; krycka’; nära besl. med krake, krok 2böjt hand­tag på käpp eller paraply verkt.han drog till sig en stol med käppens kryckasedan 1691