Svensk ordbok 2009, webbversion

krym`pa verb krympte krympt, pres. krymper krymp·er1ibl. med partikelnihop, utan större betydelse­skillnad dra i­hop sig till mindre om­fång särsk. om textilier utstr.krympfrityget krymper i första tvätten○äv. om annan före­teelse, varaktigt el. till­fälligtförkrymptstålet krymper när det kyls avpupillerna krympte i­hop i det starka ljusetmag­säcken krympte av fastan○äv. i fråga om minskning av an­tal el. mängdan­talet klasser i skolan krympteorganisationen krympte i sam­band med ner­dragningarna○ofta bildligt, särsk. i fråga om (upp­levelse av) rumsliga el. tidsliga av­ståndav­ståndet verkade krympa mellan demrummet krympte betydligt när möblerna kom inhon krympte i bänken in­för lärarens blickkrympa (ihop)sedan ca mitten av 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. krympa; gemens. germ. ord, besl. med kramp; jfr äv. 1krum, krumpen 2få att dra i­hop sig särsk. med avs. på textilier e.d. utstr.krympta tyger○äv. i fråga om minskning av an­talledningen vill krympa före­taget till 200 an­ställda○äv. bildligten film­regissör kan krympa eller tänja tidenkrympa ngtsedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-PostillorSubst.:vbid1-219305krympande, vbid2-219305krympning