Svensk ordbok 2009, webbversion

kry`pa verb kröp krupit, pres. kryper kryp·er1ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.fram, in, ner, ut förflytta sig med (en stor del av) kroppen längs under­laget vanligen om djur med mycket korta ben men äv. om människor som förflyttar sig på alla fyra komm.JFRcohyponymkräla myrorna kröp upp­för väggensnigeln kryper långsamtkrypa på alla fyrababyn hade inte lärt sig krypa än○äv.röra sig (delvis) med ned­hukad kropp han kröp fram ur sitt gömslekrypa genom hålet i staketetkrypa ner i sängen○äv. om for­donröra sig mycket långsamt tåget kröp fram över slättenbilarna kröp fram i halkan○äv. om tidpå jul­afton kryper timmarna fram○äv. bildligtsanningen kröp fram till sluthan var så nervös att han höll på att krypa ur skinnet○spec. i ut­tryck för fjäskigt, in­ställsamt upp­trädandekrypa för sina över­ordnadekrypa (fram/in/ner/ut) (ngnstans), krypa (för ngn/ngt)det kryper i skinnet på ngnseskinn krypa bakom ngn/ngtängsligt söka stöd hos ngn/ngt​ partiet an­klagades för att krypa bak­om den all­männa opinionen krypa i stoftetsestoft krypa till kojssekoj krypa till korsetse1kors 1 sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. krypa; gemens. germ. ord, urspr. ’kröka sig’ 2vanligen i opers. konstruktion kännas (i kroppen) som av ngt som kryper med.JFRcohyponymklia 1cohyponymkittla 1 det kröp i hår­bottnen○äv. bildligt i ut­tryck för o­behagliga sinnes­tillståndhan var så o­täck att han fick det att krypa i demen krypande känsla av o­behagkrypa i ngn/ngtsedan 16423spela lägre kort än det dit­tills högsta i sticket för att (av ngn an­ledning) und­vika att ta hem det spel.väst spelade hjärter­kung och nord kröp i stället för att ta med sitt esskrypasedan 18884långsamt deformeras under mekanisk belastning särsk. om metall Nollkrypgränskrypasedan 1899Subst.:vbid1-219344krypande, vbid2-219344krypning; kryperi (till 1)