Svensk ordbok 2009, webbversion

kryp`ta substantiv ~n kryptor krypt·anunder­jordiskt grav- och kultrum i en större kyrka vanligen under koret arkit.relig.sedan 1823av lat. cryp´ta med samma betydelse; till grek. kryp´tein ’gömma, dölja’; jfr apokryf, grift, grotta, 1kryptogam