Svensk ordbok 2009, webbversion

kulö´r substantiv ~en ~er kul·ör·en1färg­ton vanligen inte om svart, grått el. vitt färg.JFRcohyponymnyanscohyponymfärg 1 jeans i sed­vanlig blekt kulörefter tvätten fick sockorna en o­bestämbar kulörtyget fanns i många kulörer○spec.hud­färg människor av alla kulörer○äv. bildligthan skildrar sin barndom i ljusa kulörer○spec. om politisk åsikts­riktningväljare av alla politiska kulörersedan ca 1620av fra. couleur ’färg’; av lat. col´or ’färg’; jfr kolorera, trikolor 2knappast plur. brunfärgad vätska som an­vänds för färgning av öl, bränn­vin, såser och an­dra livs­medel till­verkad av bränt socker kokk.JFRcohyponymsoja sockerkulörsedan 1846