Svensk ordbok 2009, webbversion

kull`erbytta substantiv ~n kullerbyttor kull·er|­bytt·an●rotation av kroppen ett helt varv fram­åt (eller bak­åt) med huvudet och händerna i marken eller golvet komm.sport.JFRcohyponym1vurpacohyponym2volt 1 göra en kullerbyttaslå kullerbyttor○äv. om o­avsiktlig rörelse (fall e.d.)den gamla damen gjorde en kullerbytta○äv. om liknande rörelse av for­don e.d.jeepen gjorde en kullerbytta○äv. bildligthan kände hur hjärtat slog kullerbyttor när hon log mot honomen logisk kullerbyttaett uppenbart logiskt fel­slut​ det är en logisk kuller­bytta att in­föra straff­avgifter redan fem år innan kraven ska vara upp­fyllda sedan 1689av fra. culbute med samma betydelse, till cul ’bak­del’ och buter ’snava; stöta’; med an­slutning till bytta och kullra