substantiv ~en ~er
kult·en●fastställda, högtidliga handlingar som tecken på dyrkan av viss gud eller annan helig företeelse
särsk. vid beskrivning av utomeuropeiska religionerm-med.relig.JFRcohyponymliturgicohyponymrit
kultföremålkultplatsdödskultfruktbarhetskulthelgonkultmadonnakultsolkulthednisk kultmänniskooffer ingick i kulten○ofta försvagat om icke-religiöst förhärligandekultfilmkändiskultnakenkultpenningkult○spec. om dyrkan av enstaka personkultfigurElviskultpersonkult○ibl. i mer el. mindre adjektivisk användningfilmen blev kult i vissa kretsarkult (av ngn/ngt)sedan 1811av lat. cul´tus ’vård; skötsel; hyllning; dyrkan’; jfr kultivera, kultur
2kult
substantiv ~en ~ar
kult·en●stång för manövrering av roderaxel
mindre brukl.sjö.rorkultsedan 1749av samma urspr. som sv. dial. kult ’liten gosse; liten gris; liten backe’, motsvarande no. kult ’kloss; bergknalle; halvvuxen pojke’; jfr kulting, rorkult