Svensk ordbok 2009, webbversion

kund substantiv ~en ~er kund·en●person som gör in­köp eller ut­nyttjar viss tjänst handel.yrk.JFRcohyponymklient kundkretskundservicestamkundströkundpresumtiva kunderpotentiella kundertrogna kundermiss­nöjda kunderragga kundervara trevlig mot kundernakampanjen drog kunderden gamla regeln ”kunden har all­tid rätt”○äv. om före­tag, institution e.d.JFRcohyponymköpare firman är en av affärens största kunder○äv.person som (ofta) besöker viss typ av in­rättning JFRcohyponymgäst 2 krogkundrestaurangkund○äv.vanligen i sammansättn. person som ofta hamnar på an­stalt fängelsekundpoliskundngns kund, kund hos/till ngnsedan 1650av ty. Kunde med samma betydelse, till kund ’känd’; jfr kungöra