Svensk ordbok 2009, webbversion

kun`göra verb kungjorde kungjort, pres. kungör kun|­gjor·deofficiellt tillkänna­ge komm.namnen på årets Nobel­pristagare i litteratur kungörs nästa tors­daghan väntas snart kungöra sin av­gångkungöra ngt/SATSsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. kun­göra, till kunder ’kunnig; känd’; nära besl. med kunna; jfr avkunna, förkunna, kund Subst.:vbid1-220670kungörande; kungörelse