Svensk ordbok 2009, webbversion

kung substantiv ~en ~ar kung·en1konung i mindre högt. samman­hangsamh.yrk.kungafamiljenkungaparetkungen av Sverigekung Carl Gustafen modern kung i tidenden norske kungen abdikeradekung Gustav IV Adolf av­sattes○äv. om annan härskare, särsk. exotisk el. fiktiv så­danbergakungsagokungälvakunghan var kung på en söderhavsö○äv. bildligt om den främste in­om ett om­råderockkungskidkungtidningskungutbrytarkunghan var hemma­fixarnas o­krönte kung○spec. som för­led i många art­namnkungsflundrakungsljuskungstigerkungsörn(ngts) kung, kung (av ngt)gå/skriva till kungsrikta en an­sökan till Kungl. Maj:tdvs. regeringenåld.​ han skrev till kungs an­gående en jordägartvist (ta i) för kung och fosterland(ta i) av alla krafter​ det gamla hårdrocks­bandet tog i för kung och foster­land och skapade en fantastisk stämning på konserten sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. kung(er), kort­form av konung 2spel­kort med bild av kung det näst högsta kortet spel.JFRcohyponymdam 1cohyponymknekt 1 spader kunghon tog sticket med kungensedan 17453den viktigaste pjäsen i schack som det gäller att sätta matt (resp. skydda) spel.kungsdragkungen stod i schackvitspelaren tog risken att behålla kungen i centrumsedan 1771