Svensk ordbok 2009, webbversion

kupé substantiv ~n ~er kupé·er1mindre av­delning i järnvägs­vagn av­sedd för ett litet an­tal personer trafik.rökkupésovkupé○äv.sitt­rum i (täckt) bil sedan 1858av fra. coupé ’liten, täckt vagn; kupé’, till couper ’avhugga; av­dela’; jfr kupera, kupong 2liten sportig bil­modell som är hel- el. halvtäckt trafik.○äv.liten hel- eller halvtäckt fyr­hjulig vagn dragen av hästar åld.sedan 1922