verb ~de ~t
kup·ar1ge kupig form
form.han kupade händerna runt munnen och ropadehon drack ur sina kupade händersilverfatets kupade lockkupa ngtsedan 1775till 2kupa
2lägga upp jord kring
(rötterna på) viss planta
jordbr.kupa potatiskupa ngtsedan 1690Subst.:vbid1-220733kupande,
vbid2-220733kupning
2ku`pa
substantiv ~n kupor
kup·an●välvt skålformigt hölje
över ngt, ofta av glas
af.hush.lampkupaostkupagatlyktans kupa○äv. utvidgat om liknande företeelsespiskupa○äv. ytterligare utvidgatlitet (rundat) rum
bikupavindskupasedan 1507brev från Bengt Eriksson i Kalmar till biskop Hemming Gadd (Grönblad)fornsv. kupa ’skål; skålformig fördjupning’; trol. av lågty. kupe ’skål; tunna’; av lat. cu´pa ’tunna’; jfr kupol