Svensk ordbok 2009, webbversion

kupe´ra verb ~de ~t kup·er·ar1skära av en stor del av öron el. svans på hund; nu­mera förbjudet i Sverige trädg.zool.en boxer med kuperad svanskupera ngtsedan 1824av fra. couper ’skära av’; jfr kupé, kupp 2lyfta av övre halvan av kort­lek, och lägga den underst, för att säker­ställa att ingen har sett det understa kortet spel.du blandar så kuperar jagkupera (ngt)sedan 18033förhindra eller av­bryta ett sjukdoms­förlopp Nollgenom behandlingen kuperas migrän­attackenkupera ngtsedan 1834Subst.:vbid1-220748kuperande, vbid2-220748kupering