substantiv ~en ~er
kupl·ett·en●visa av humoristisk eller satirisk karaktär
i revy e.d.
musikkupletthäfteen klassisk kuplett à la Karl Gerhardde sjöng en kuplett tillsammans i amatörrevynen kuplett (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1701av fra. couplet ’verspar; strof; kuplett’, till couple ’par’; jfr kopula