Svensk ordbok 2009, webbversion

kupong [-åŋ´] substantiv ~en ~er kup·ong·en●av­skiljbar del av papper vanligen en sorts blankett som fylls i för visst ända­mål samh.svarskupongklipp ur kupongen och skicka den porto­fritt till oss○ibl. äv. om lös, mindre blanketttipskupong○särsk. om ngt som köps och lämnas i ut­byte mot viss för­månJFRcohyponymfärdbevis kuponghäftemåltidskupongstämpla kupongerna på spår­vagnen○spec.bevis som behövs för att lyfta ut­delning på aktie eller annat värde­papper delvis histor.aktiekupongklippa kupongerleva gott på aktie­utdelningskämts.​ han bor i en villa på Lidingö och klipper kuponger sedan 1831av fra. coupon ’stuv­bit; biljett; kupong’, till couper ’skära av’; jfr kupé, kupera, kupp