substantiv ~en ~er
kur·en1(längre tids) metodisk behandling av viss sjukdom
med.brunnskurhuskurhästkursulfakurunderkurgenomgå en kurhon sattes på en sträng kur av lugnande tabletter○äv. om den mängd medicin e.d. som ingår i behandlingenhon ordinerades ett par kurer penicillin○äv. om annan behandling av kroppen i visst syftebantningskurföryngringskurskönhetskursvältkuren kur (mot ngt), en kur (ngt)sedan 1634av ty. Kur med samma betydelse; av lat. cu´ra ’vård; omsorg’; jfr kurator, kuriosum, kuriös, sinekur
2högtidlig uppvaktning
samh.göra ngn sin kuruppvakta ngnngt åld.
en ung herre från grannskapet hade börjat göra henne sin kur och kom ofta på besök
sedan 1758av fra. cour ’uppvaktning; flirt; hov’; av folkligt lat. cur´tis, sammansmältning av lat. coh´ors ’gårdsrum’ med cu´ria ’samlingsplats’; besl. med gård; jfr kortege, kurtisera
2kur
substantiv ~en, plur. ~er äv. ~ar
kur·en●litet skjul som används som uppehållsplats
för t.ex. vaktpost
arkit.mil.busskurpostkurvaktkursedan 1760efter lågty. kurhus ’vaktstuga’; besl. med kura