Svensk ordbok 2009, webbversion

ku`rfurste substantiv ~n kurfurstar kur|­furst·enfurste i det forna tysk-romerska riket som hade röst­rätt vid kejsarval histor.samh.yrk.kurfurste (av ngt)sedan 1521av ty. Kurfürst, till äldre ty. Kur ’(ett) val’; jfr kora