[-o`-el.-å`-]
substantiv ~et, plur. ~ el. kuriosa
kuri·os·um·et●vanligen plur.
kuriositet
Nolljournalistiska kuriosa○i plur. äv. om ovanliga föremålkuriosakabinettkuriosasamlingsedan 1850till lat. curio´sus ’omsorgsfull; nyfiken’, till cu´ra ’omsorg’; jfr 1kur