Svensk ordbok 2009, webbversion

kuri´r substantiv ~en ~er kur·ir·en●snabb bud­bärare för viktiga med­delanden mest vid beskrivning av äldre förh.m-med.samh.yrk.kurirbrevkurirhästkungens kurirskicka i­väg en kuriren kurir från hög­kvarteret○spec.bud­bärare mellan en regering och dess beskickningar utom­lands kurirpostdiplomatisk kurir○äv. som efter­led i vissa tidningsnamnFalukurirenen kurir (för/åt ngn)sedan 1641av ty. Kurier, fra. courrier, ita. corriere med samma betydelse; till lat. curr´ere ’löpa’; jfr korridor, kurant, kurs Stenbocks kurir.Titel på dikt av Carl Snoilsky (i Svenska bilder, 1880 och senare)