verb ~de ~t
kurt·is·er·ar●flirta med
ngn; särsk. om man i förhållande till kvinna
mest vid beskrivning av äldre förh.komm.han kurtiserade henne i bersån○äv. ömsesidigtde satt och kurtiserade i lusthusetkurtisera (ngn), kurtisera (med ngn)sedan ca 1650av fra. courtiser ’uppvakta; göra ngn sin kur’; bildn. till cours ’hov’; jfr 1kur 2
Subst.:vbid1-221054kurtiserande,
vbid2-221054kurtisering;
kurtis