verb ~de ~t
kusch·ar1vanligen perf. part.
tvinga till lydnad
ofta på ett förnedrande sätt
komm.JFRcohyponymkuvacohyponymhunsacohyponym1förtryckacohyponymkväsacohyponymtyrannisera
en kuschad hundhans kuschade hustrukuscha ngnsedan 1876till kusch, kommandoord till hund; av fra. couche ’plats; ligg’, till coucher ’ligga; lägga’
2vara undergiven
komm.kuscha för chefenkuscha för ngnsedan ca 1700Subst.:vbid1-221083kuschande,
vbid2-221083kuschning