Svensk ordbok 2009, webbversion

kusi´n substantiv ~en ~er kus·in·en●barn till syskon till (viss persons) förälder släkt.yrk.JFRcohyponymsyssling kusinbarnkusinträffhon har många kusiner men hon träffar dem nästan aldrig○i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighetde är kusinerkusinerna um­gicks mycket○förr äv. som tilltals­ord (äv. mellan mer av­lägsna släktingar och mellan bekanta)min kära kusin!vad får det vara, kusin Eleonore?ngns kusin, kusin till ngn, ngra är kusinerkusinen från landeten ngt bort­kommen och ta­fatt person från lands­bygden, en lantisskämts.​ han kände sig som kusinen från landet bred­vid sin vän i den stiliga, vita kostymen sedan 1690av fra. cousin med samma betydelse; av lat. consobri´nus, urspr. ’barn av systrar’