Svensk ordbok 2009, webbversion

kus`ka verb ~de ~t kusk·arvanligen med partikel, särsk.omkring, runt färdas utan direkt mål och med bara kortare av­brott vanligen under enkla förhållanden trafik.JFRcohyponymflacka kuska om­kringkuska runt på turnéde kuskade runt i Europakuska (omkring/runt) (ngnstans)sedan 1676Subst.:vbid1-221103kuskande