Svensk ordbok 2009, webbversion

ku`slig adjektiv ~t kus·lig●som ger upp­hov till en o­behaglig känsla av rädsla admin.psykol.JFRcohyponymruskig 1cohyponymhemskcohyponymspöklikcohyponymmakaber kusliga storm­nätteren kuslig stämningen kuslig historiakuslig stillhettystnaden var kuslig○äv. om mot­svarande känsla e.d.hon kände sig kuslig till modshan hade en kuslig känsla av att ngt hemskt skulle hända○äv. försvagat; ibl. anv. som rent förstärknings­ordhan sköt med kuslig precisionhon hade en nästan kuslig förmåga att gissa vad som skulle händakuslig (för ngn) (att+V)sedan 1817jfr no. kuseleg; ev. bildat till kuse i bet. ’buse’