substantiv ~en ~er
kut·ym·en●vedertaget mönster för (gott) uppförande
i visst sammanhang
sociol.JFRcohyponymbruk 2cohyponymsedcohyponymvanacohyponymsedvänja
affärskutymdet var kutym att den som hade mest pengar bjödsedan 1731av fra. coutume med samma betydelse; av lat. consuetu´do ’vana’; jfr kostym