verb kväkte kväkt, pres. kväker
kväk·er●frambringa ett upprepat, utdraget, ngt raspande läte
som (el. om) en groda
NollJFRcohyponymkvacka 2
grodorna kväkte entonigt från vassenkväkasedan 1683ljudhärmande
Subst.:vbid1-222185kväkande,
vbid2-222185kväkning