Svensk ordbok 2009, webbversion

kväll substantiv ~en ~ar kväll·en●del av dygnet som bildar över­gång mellan dag och natt tid.JFRcohyponymafton kvällshimmelkvällsljuskvällsluftkvällspromenadkvällssolförsommarkvälllördagskvällvårkvällhan arbetade både kvällar och helgerhon går på kurs två kvällar i veckanhon kom hem sent på kvällen○äv. med ton­vikt på viss aktivitetgalakvällhelkvällhemmakvällen trevlig kväll○äv. vid tids­angivelsehäromkvälleni går kväll var vi på teaterni kväll ska vi gå på bioklockan var sju på kvällen(om/på/under) kvällen, (på/om) kvällarnagod kvällen relativt formell hälsningsfras som används på kvällen​ god kväll, är du ute och går så sent? sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kvälder; gemens. germ. ord av o­visst urspr.