Svensk ordbok 2009, webbversion

kvä`sa verb kväste kväst, pres. kväser kväs·ergöra (ngn) öd­mjuk genom förtryck e.d. komm.JFRcohyponymkuvacohyponymkuschacohyponymstuka 3 vanligen med avs. på handlingpolisen kväste upp­loppetkväsa ngn/ngtsedan 1760trol. av lågty. quetsen, quessen ’krossa; såra’ Subst.:vbid1-222289kväsande, vbid2-222289kväsning