verb kväste kväst, pres. kväser
kväs·er●göra (ngn) ödmjuk
genom förtryck e.d.
komm.JFRcohyponymkuvacohyponymkuschacohyponymstuka 3
○vanligen med avs. på handlingpolisen kväste upploppetkväsa ngn/ngtsedan 1760trol. av lågty. quetsen, quessen ’krossa; såra’
Subst.:vbid1-222289kväsande,
vbid2-222289kväsning